Höst- eller vinterkonferens på Mallorca ?
Till hösten tar vi emot ledningsgrupper och alla andra mindre grupper.
Vi planerar och genomför både utbildningar och konferenser inom kommunikation, affärsmannaskap, ledarskap, retorik m.m och håller i kringarrangemang som golf, vandring, besök på vingårdar och kvällsaktiviteter. Ni är välkomna en vecka eller bara några dagar över en weekend.
Kontakta mig på 078 600400 eller elisabeth@mentorforum.se så gör jag ett innehållsprogram för just er grupp.
Elisabeth
Idag har vi försökt köpa bil för att kunna köra oss hem till Sverige. Nu när inte planen flyger. Men vi vet inte vilken färg vi skall ta. – Fast det kanske inte har någon större betydelse vilken färg vi tar, för alla bilar kan ju köras dit vi vill.
Ja, dettta är sant.
Vi mötte detta ekipage i Son Macia på Mallorca i eftermiddags. Rätt skönt att se att det tydligen går att leva med fordon som inte stoppas av små askmoln.
Eller gör de det ? På sikt.
”Is closed”, ropade tjejen innifrån Posten. Och så titttade hon ner, och svarade inte på frågan om när de öppnar nästa gång. Är det stängt så är det…
Under tiden som tjejen tittade ner i bordet, baxade den andre postmedarbetaren in sin svarta motorcykel genom dörren.Vilket gjorde att jag gled med in i lokalen, på andra sidan motorcykeln.
Tror det var det som gjorde att jag fick ut mina paket. Att jag hamnade inne i lokalen och väldigt nära Posttjejen. Det gick inte, att vara stum med en person 50 cm ifrån ansiktet. Så trots att det var stängt och bossen via telefon (som de ringde upp) talade om att mitt paket hade alla fel som ett paket kan ha, fick jag ut mitt paket. Men först fick jag lova, att aldrig göra om det och rätta till alla felen.
Skall bli kul att se vad som händer på tisdag, om jag får ut mina andra 6 paket, som alla har samma fel.
Blåljus och sirener är det enda jag ser och hör. Börjar undra om polisen alltid kört med påslaget blåljus här. Kan inte påminna mig det. Men nu; nu är det mycket blått ljus. Det känns som NY -72. Polissirener och
skottlossning. Aldrig mera storstad kände jag. Men
Mallorca, nej det är inget jag förknippat med blå ljus och sirener. Inte förrän nu. Nu är de närvarande hela tiden
blåljusen, sirenerna och poliskontrollerna.
Men det verkar som ingen bryr sig. För allt annat är ju ändå som förut. Och vi går till Tanja på Diva på Paseo Maritimo. Hon som är glad och kommer ihåg vad man beställde gången innan. Och det känns som om det är lite mindre blåljus just där. Hos Tanja som inte heller verkar bry sig om terroristerna. Vilka de nu är, och oavsett vad de vill uppnå.
Eftersom Maria sällan vet vad hon vill, som till exempel var hon skall bo , har hon förlitat sig på den där katten i Underlandet. Katten som sa till Alice att man finner Någonstans bara man går tillräckligt långt. Men nu börjar Maria misstänka att katten bluffade. För hon har gått kanon länge. Utan att hitta Någonstans. Och hon har gjort precis enligt anvisningen. Bara gått på, och på… utan att tänka på vart hon var på väg. Har bara koncentrerat sig på att ”gå tillräckligt långt”. Så den katten måste ha talat med nattmössan på.
Men, det där andra om att det inte är målet utan resan som är grejen. Det stämmer! För hon säger att hon sett massor av hus. Men eftersom hon inte vetat vad hon letat after har hon kunnat fortsätta titta på vackra hus. Fast det Maria hittade upp i Orient idag (se bild) var alldelesför litet. Så där kan hon inte heller bo, som tur är.
PS. Ungefär så här tror jag det lät när Alice och katten pratade med varandra i Underlandet;
”Would you tell me, please which way I ought to go from here?”
”That depends a good deal on where you want to get to”, said the Cat.
”I don’t much care where – ” said Alice.
”Then it doesn’t matter which way you go,” said the Cat.
” – so long as I get somewhere”, Alice added as an explanation.
”Oh, you’re sure to do that”, said the Cat, ”if you only walk long enough.”
